Den gäckande arten hade inte återfunnits sedan primärfyndet 1893 enligt Fries (1945) som använder namnet V. comosa. Över 100 år senare återupptäcktes den växande mycket rikligt (över 600 blommande plantor) på en lokal, som med största sannolikhet är primärlokalen och den enda i landskapet. Veronikan växer i bäckens nedre, flacka lopp liksom i de blomsterängar som på sina ställen omger den. Det är gåtfullt hur den har kunnat undgå upptäckt under hela denna tid.