stenbräken
Cystopteris fragilis
Stenbräken växer i sprickor i bergväggar och hällar både exponerat och i halvskugga, ibland också i skuggade klippstup i ädellövskog. Arten undviker de mest svårvittrade bergarterna och förekommer gärna tillsammans med svartbräken på grönsten. Rasbranter, block och bergrötter i lövskog är andra vanliga ståndorter. Man kan även finna den i kulturpräglade miljöer som utmed stenmurar, rösen och stentrappor.
Första fynd
Ansedd som tämligen allmän av N C Kindberg (1877). Första belägg finns i UPS och är taget 1860 på Orust av K Fr Thedenius.
Utbredning
Vanlig i hela området, något glesare i skärgården, där den saknas på de yttre öarna. 598 fynd i 233 rutor (83 %). – Fries: 567 fynd i 187 rutor (66 %).

