harmynta
Clinopodium acinos
Mer information om arten

Harmynta växer ofta tillsammans med andra små, kalkgynnade arter som sandnarv och vildlin, exponerat på torr, grusig eller sandig, oftast skalbemängd mark. Den växer i glesbevuxna torrbackar, markblottor i betesmark, öppna skalbankar och hällmark samt på stigar, grusplaner, i stenbrott och vägskärningar. Arten har försvunnit från sina inlandslokaler utom i Uddevallatrakten sedan förra inventeringen, förmodligen beroende på igenväxning.

Första fynd

Första bohuslänska uppgift kommer från M v Düben (1843), som anger arten från Tjärnö Syd-Koster och Kilesand, Tanum Otterön samt Kville Valön. Både i Kilesand och på Otterön är det gott om harmynta ännu i dag.

Utbredning

Ganska vanlig vid kusten från Sotenäs och norrut, i övrigt nästan endast i Uddevallatrakten. 93 fynd i 32 rutor (11 %). – Fries: Från Kville och norrut mångenstädes vid kusten. 86 lokaler i 36 rutor (13 %).

karta
histkarta