harmynta
Clinopodium acinos
Harmynta växer ofta tillsammans med andra små, kalkgynnade arter som sandnarv och vildlin, exponerat på torr, grusig eller sandig, oftast skalbemängd mark. Den växer i glesbevuxna torrbackar, markblottor i betesmark, öppna skalbankar och hällmark samt på stigar, grusplaner, i stenbrott och vägskärningar. Arten har försvunnit från sina inlandslokaler utom i Uddevallatrakten sedan förra inventeringen, förmodligen beroende på igenväxning.
Första fynd
Första bohuslänska uppgift kommer från M v Düben (1843), som anger arten från Tjärnö Syd-Koster och Kilesand, Tanum Otterön samt Kville Valön. Både i Kilesand och på Otterön är det gott om harmynta ännu i dag.
Utbredning
Ganska vanlig vid kusten från Sotenäs och norrut, i övrigt nästan endast i Uddevallatrakten. 93 fynd i 32 rutor (11 %). – Fries: Från Kville och norrut mångenstädes vid kusten. 86 lokaler i 36 rutor (13 %).

