Då vitnoppan upptäcktes ansågs den vara försvunnen från Sverige. Den ursprungliga lokalen är en grusplan, som använts som uppställningsplats för importerade bilar. Den grusiga marken är fuktig och står ibland delvis under vatten. Hur arten kommit hit är höljt i dunkel (Jonasson 2005a). Sedan fyndet gjordes har lokalen besökts varje år. Tyvärr har större delen av grusplanen asfalterats, eftersom den återigen har börjat användas för uppställning av bilar, men det har ändå alltid gått att finna åtskilliga exemplar av vitnoppan. 2008 fanns några hundra blommande plantor på de delar av planen som fortfarande är grusbelagda. 2009 var den försvunnen från lokalen, eftersom resten av planen besprutats. Vitnoppan upptäcktes dock på en ny lokal, en näraliggande bergtäkt, detta år. På delar av den ursprungliga lokalen återfanns den seglivade arten 2010, och ytterligare en ny lokal upptäcktes.