Först uppgiven från landskapet av Linnæus (1745) med tillägg av det bohuslänska namnet Strand-Råg. Uppgiften kommer förmodligen från Pehr Kalm, som antecknade arten bland annat från Strömstad. Han förvånas över att den inte odlas eller tas till vara. "Jag har sett stora stycken av sådana magra havsstränder stå av denne som den härligaste åker. Ingenstäds har jag kunnat utspana, om folk brukar den sig till någon nytta. jag har samlat hela handen full av dess frö eller korn och dem ätit rå utan att känna därefter någon olägenhet. De smaka nästan som åte man rå råg, det skulle alltså tyckas, att de kunde tjäna till bröd och födo för folk. … Denne, en gång sådd eller planterad, står som de fleste gräsarter i flere år och skjuter årligen nya blad och stjälkar ut från roten, så att man slipper det omak att vart år så honom. den tager ock som inhemsk växt ej mera skada av de häftigaste vintrar än våra tallar, granar och enar.” (Kalm 1746).