vildkaprifol
Lonicera periclymenum
Mer information om arten

Vildkaprifol är, som det anstår en landskapsblomma, ursprunglig i landskapet och vanlig i de flesta miljöer. Man finner den i rika lundar, i triviallövskog, krattskog och i bland- och tallskog, där den kan vira sig mycket högt upp i trädens kronor och slå ut mängder av gulrosa blommor i en talltopp. Ibland ligger den hopsnodd kring sig själv i stora härvor på marken i glesa skogar. Unga trädstammar bär ofta tydliga spår efter kaprifolens klättring i form av invallade spiralmönster. Lika ofta som i skog och skogsbryn finner man arten i de täta busksnår som vid kusten trycks mot bergens utsatta väst- och sydsidor, där den klänger bland rosor, slån, hagtorn och krattvuxna rönnar och bidrar till att göra snåret totalt ogenomträngligt. Bland kustklipporna växer och blommar kaprifolen i snart sagt varje dalgång och större skreva. Den förekommer också i rasbranter och bland block och ibland även helt exponerat på klapperstensstränder.
Det bohuslänska namnet vrivrånge eller vrevrang kan tolkas på olika sätt. En trolig förklaring är att förleden har med verbet vrida att göra, och vrång eller vrang är den som är tvär och svår att komma till rätta med. Att det senare gäller för vildkaprifolen vet var och en som har försökt att ta sig fram i en klåva, där krattskogen är insnärjd av denna växt, som är en av våra mycket få inhemska lianer.

Första fynd

Först publicerad i Flora Svecica: Bahusiæ frequentius (Linnæus 1745). Säkerligen har Linné fått upplysningar av sin lärjunge Pehr Kalm som 1742 antecknade vildkaprifol från flera öar i Tanum och från Väderöarna och Fjällbacka i Kville. Från en av öarna i Tanum ger Kalm följande beskrivning: "Matledsträd kallade bönderne här på Musö Lonicera … eller Caprifolium germanicum … emedan man tager blomstren därav, kokar i öl lyckt, det är med lock över, och giver den in, som har matleda. Om vintern, då man ej har blomstren, tages barken, kokas på samma sätt och brukas däremot.” (Kalm 1746).

Utbredning

Mycket vanlig med något lägre frekvens i inlandet, där den dock har ökat sedan förra inventeringen, troligen gynnad av landskapets igenväxning. 1708 fynd i 251 rutor (89 %). – Fries: Allmän – tämligen allmän. 619 fynd i 189 rutor (67 %).

karta
histkarta