Spädlosta förekommer på två närliggande platser i en öppen, välhävdad och kuperad beteshage med inslag av skal i jorden. Utan-för Sverige är spädlosta känd från Irland, Danmark och Storbritannien, där den växer i vägrenar och gräsmarker, men dess ursprung är höljt i dunkel (Smith 1973). Arttillhörighet och namn är tveksamma, eftersom genetiska studier visat ”att de svenska populationerna av ’spädlosta’ är närmare släkt med råglosta och några andra Bromus-arter än med den faktiska spädlostan från England och därför inte kan kallas spädlosta” (Långström 2007).