Taxasida

järnek

Ilex aquifolium

L.

järnek är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Foto: Torbjorn Tyler
Översikt
Översikt

järnek är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

Synonymer
  • järnek
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Ilex aquifolium
Vetenskapligt namn, fullständig form
Ilex aquifolium L.
Svenskt namn
järnek
norwegianBokmal
kristtorn
norwegianNynorsk
kristtorn
Danskt namn
Kristtorn
Foton
Torbjorn Tyler
i odling i Höör 2022-06-06
Thomas Gunnarsson
Borgahage NR,Räpplinge,Borgholm 2009-02-28
Torbjorn Tyler
i odling i Höör 2022-06-06
Nycklar

Inga nycklar finns för detta taxon.

Floratexter

Närkes flora

Löfgren, L. 2013: Närkes flora.

Har felaktigt uppgetts från Latorp i Tysslinge (Löfgren ms 1998), lapsus, se mahonia.

En offerstock av järnek förvarades i klockstapeln vid Sköllersta kyrka 1760 (Alström 1972, Isaksson ms).

Atlas of North European vascular plants

Hultén & Fries 1986

1295 Ilex aquifolium L.

This species has mainly an oceanic and suboceanic distribution in Europe and adjacent part of Asia (see below). It is often cultivated, also beyond the limit of its natura! occurrence. On the southern coasts of the Black Sea and Caspian Sea subsp. caspica (Loes.) Rech. (syn.: I. colchica Pojark.) occurs. Fossils of this species are found in interglacial layers inside and outside (circles) the area of recent distribution. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 274.

Hallands Flora

Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.

Järnek, som är en vintergrön buske eller ett mindre träd, odlas ganska ofta i Halland. Den är funnen tillfälligt förvildad.

Arten är oceanisk i sin utbredning. De närmaste, ursprungliga förekomsterna finns i södra Norge och på Jylland samt troligen med ett exemplar i Bohuslän (Aronsson m fl 1995). Frukterna sprids med fåglar och arten växer gärna i bergbranter och småskog (Nilsson & Gustafsson 1977 a). Från postglacial värmetid finns pollenfynd från Roshultsmyren i Breared i södra Halland (Olausson 1957).

Blekinges Flora

Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.

Ny bofast art; odlad som prydnadsträd och tillfälligt förvildad; ibland etablerad i skogsmarker (även som fröplantor).

Floran i Skåne.

Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: ganska ofta odlat prydnadsträd; lätt självsådd med fågelspridda frön och ej sällan påträffad långt från odlingar. På grund av sin frostkänslighet når dessa förvildade exemplar sällan mogen ålder men åtminstone i Brunnby, Helsingborg och S. Mellby finns populationer som reproducerar sig och måste anses naturaliserade. Det har ibland anförts att något träd på Kullaberg i Brunnby skulle vara helt spontant men detta är mindre sannolikt även om möjligheten inte helt kan uteslutas. Först uppgiven 1866 från Malmö (SATu i LD).
Förändring och hot: först i senaste tid etablerad och bofast. Nationellt rödlistad (CR).

Smålands flora

Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Kristtorn
Järnek har en stor utbredning i Gamla Världen men blir mot norr starkt kustbunden; ett nu levande exemplar i Bohuslän räknas som inhemskt. Arten odlas ganska mycket som prydnadsbuske i södra Sveriges kusttrakter – de röda frukterna kontrasterar vackert mot de mörkgröna, blanka, vintergröna bladen. Järneken är dock köldöm, och under stränga vintrar kan öppet stående buskar frysa bort; de kan dock komma tillbaka med nya stammar från basen. Arten har förvildats på ganska många platser i sydligaste Sveriges kusttrakter. Fågelspridning är säkert förklaringen till att man ibland ser enstaka buskar i skog ganska långt från odling; sådana förekomster är även kända från Småland.
Funnen i 13 rutor; inga tidigare uppgifter. De flesta lokalerna finns i och kring Kalmar Kalmar. – Dels kvarstående, dels förvildad. Arten är troligen tillfällig, eftersom den på många av 1980-talets lokaler inte gått att återfinna.
Järnek betecknas som akut hotad på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005). Man har då bortsett från de talrika, i sen tid uppkomna förvildningarna i sydligaste Sverige.

Ölands flora

Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.

Järnek växer på frisk, kalkrik mark på kustnära lokaler med milt vinterklimat. I Bohuslän finns någon enstaka lokal där växten bedöms som ursprunglig, övriga svenska fynd är spridda från odling. Järnek odlas ofta och de röda bären äts av fåglar som på så sätt sprider växten långt från bebyggelse. På Öland är järnek funnen i ädellövskog, fuktig björkskog, tallskog och sällsynt i åkerrenar och vägkanter.

Järnek är etablerad på Öland främst inom Borga hage NR, Räpplinge sn, där den rapporterades av Åke Lundquist 1967 (se primärfynd). Idag finns flera mindre träd på 3–5 meters höjd i ädellövskogen. I närbelägna Borgholm har järnek odlats åtminstone sedan 1860-talet (första belägg). Även vid Skäftekärr, Böda sn, har järnek planterats och småplantor finns spridda i omgivningen. I en gammal handelsträdgård i Bjärby, Kastlösa socken, står ett par järnekar av ansenlig höjd. Dessa minst 50-åriga träd är troligen moderplantor till alla de järnekar som rapporterats från socknen. Flera av rapporterna därifrån avser träd på 5–7 meters höjd vilket visar att de har några år på nacken. Troligen kommer järnek fortsätta expandera, åtminstone så länge vintrarna är milda.

I odling finns andra taxa, exempelvis blå järnek I. × meserveae vilken är en hybrid mellan järnek och krypjärnek I. rugosa. Under inventeringen har inga bestånd med avvikande utseende rapporterats.

Kulturflykting, bofast.

Gotlands flora

Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.

Förvildad, tillfällig.
Buske eller litet träd, upp till 4–5 m högt; inte ovanlig som odlad i skyddade lägen i Visby. I Gråbo kanske förvildad med fåglar (det finns inga indikationer på att den planterats, och den växer inte i anslutning till den nuvarande bebyggelsen).

Bohusläns Flora

Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.

Järnek är en oceanisk art som närmast förekommer på Jylland och på norska Vestlandet. I början av 1820-talet upptäcktes järneken på sin växtplats i Vägga, men den var redan då illa åtgången och tycks ha dött rätt snart efter upptäckten. Trädet, som inte var så stort, tuktades hårt. Om detta skriver Areschoug (1837): ”Nyfikenheten utrotade detsamma, ty hvar och en, som anlände till Wägga, skulle alltid hemföra några quistar som en sällsynthet.” Uppgifterna om årtalet för utdöendet går isär, men det bör ha varit kring 1830. 1940 upptäcktes ett nytt träd, denna gång på Tjörn i Stenkyrka socken, Mölnebo. Fyndet gjordes av Kurt Johansson, ”då ännu en skolpojke, på en öppen hagmark tillhörande familjen. Hagen planterades senare med tall. Vid upptäckten var järneken ’liten’” (Jonasson 2007b). Då den först sågs av en botanist, 1959, var denna planta 0,6 m hög, ungefär lika stor som vid upptäckten (enligt Kurt Johansson som då kallade sig Arvidsson) och antogs vara spridd med fåglar från lokaler på Læsø eller Jylland (Egeröd 1960). En ny järneksplanta upptäcktes 2007 cirka 60 m från den ursprungliga som nu vuxit till ett träd.

Järnek odlas också i trädgårdar men tycks förvildas i mycket liten utsträckning. Två planterade bestånd på Morlanda säteri står kvar sedan länge och några enstaka andra fynd, förmodligen spridda från odling, har gjorts. På allra senaste tiden har dessutom småplantor påträffats i gles skog, troligen fågelspridda.

Västergötlands flora

Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Prydnadsträd, finns närmast inhemsk i ett exemplar i Bohuslän samt på Jylland och i södra Norge. Rapporterad från 2 lokaler i 2 rutor.