järnek

Har felaktigt uppgetts från Latorp i Tysslinge (Löfgren ms 1998), lapsus, se mahonia.

En offerstock av järnek förvarades i klockstapeln vid Sköllersta kyrka 1760 (Alström 1972, Isaksson ms).

1295 Ilex aquifolium L.

This species has mainly an oceanic and suboceanic distribution in Europe and adjacent part of Asia (see below). It is often cultivated, also beyond the limit of its natura! occurrence. On the southern coasts of the Black Sea and Caspian Sea subsp. caspica (Loes.) Rech. (syn.: I. colchica Pojark.) occurs. Fossils of this species are found in interglacial layers inside and outside (circles) the area of recent distribution. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 274.

Järnek, som är en vintergrön buske eller ett mindre träd, odlas ganska ofta i Halland. Den är funnen tillfälligt förvildad.

Arten är oceanisk i sin utbredning. De närmaste, ursprungliga förekomsterna finns i södra Norge och på Jylland samt troligen med ett exemplar i Bohuslän (Aronsson m fl 1995). Frukterna sprids med fåglar och arten växer gärna i bergbranter och småskog (Nilsson & Gustafsson 1977 a). Från postglacial värmetid finns pollenfynd från Roshultsmyren i Breared i södra Halland (Olausson 1957).

Ny bofast art; odlad som prydnadsträd och tillfälligt förvildad; ibland etablerad i skogsmarker (även som fröplantor).

Järnek växer på frisk, kalkrik mark på kustnära lokaler med milt vinterklimat. I Bohuslän finns någon enstaka lokal där växten bedöms som ursprunglig, övriga svenska fynd är spridda från odling. Järnek odlas ofta och de röda bären äts av fåglar som på så sätt sprider växten långt från bebyggelse. På Öland är järnek funnen i ädellövskog, fuktig björkskog, tallskog och sällsynt i åkerrenar och vägkanter.

Järnek är etablerad på Öland främst inom Borga hage NR, Räpplinge sn, där den rapporterades av Åke Lundquist 1967 (se primärfynd). Idag finns flera mindre träd på 3–5 meters höjd i ädellövskogen. I närbelägna Borgholm har järnek odlats åtminstone sedan 1860-talet (första belägg). Även vid Skäftekärr, Böda sn, har järnek planterats och småplantor finns spridda i omgivningen. I en gammal handelsträdgård i Bjärby, Kastlösa socken, står ett par järnekar av ansenlig höjd. Dessa minst 50-åriga träd är troligen moderplantor till alla de järnekar som rapporterats från socknen. Flera av rapporterna därifrån avser träd på 5–7 meters höjd vilket visar att de har några år på nacken. Troligen kommer järnek fortsätta expandera, åtminstone så länge vintrarna är milda.

I odling finns andra taxa, exempelvis blå järnek I. × meserveae vilken är en hybrid mellan järnek och krypjärnek I. rugosa. Under inventeringen har inga bestånd med avvikande utseende rapporterats.

Kulturflykting, bofast.

Förvildad, tillfällig.
Buske eller litet träd, upp till 4–5 m högt; inte ovanlig som odlad i skyddade lägen i Visby. I Gråbo kanske förvildad med fåglar (det finns inga indikationer på att den planterats, och den växer inte i anslutning till den nuvarande bebyggelsen).

Järnek är en oceanisk art som närmast förekommer på Jylland och på norska Vestlandet. I början av 1820-talet upptäcktes järneken på sin växtplats i Vägga, men den var redan då illa åtgången och tycks ha dött rätt snart efter upptäckten. Trädet, som inte var så stort, tuktades hårt. Om detta skriver Areschoug (1837): ”Nyfikenheten utrotade detsamma, ty hvar och en, som anlände till Wägga, skulle alltid hemföra några quistar som en sällsynthet.” Uppgifterna om årtalet för utdöendet går isär, men det bör ha varit kring 1830. 1940 upptäcktes ett nytt träd, denna gång på Tjörn i Stenkyrka socken, Mölnebo. Fyndet gjordes av Kurt Johansson, ”då ännu en skolpojke, på en öppen hagmark tillhörande familjen. Hagen planterades senare med tall. Vid upptäckten var järneken ’liten’” (Jonasson 2007b). Då den först sågs av en botanist, 1959, var denna planta 0,6 m hög, ungefär lika stor som vid upptäckten (enligt Kurt Johansson som då kallade sig Arvidsson) och antogs vara spridd med fåglar från lokaler på Læsø eller Jylland (Egeröd 1960). En ny järneksplanta upptäcktes 2007 cirka 60 m från den ursprungliga som nu vuxit till ett träd.

Järnek odlas också i trädgårdar men tycks förvildas i mycket liten utsträckning. Två planterade bestånd på Morlanda säteri står kvar sedan länge och några enstaka andra fynd, förmodligen spridda från odling, har gjorts. På allra senaste tiden har dessutom småplantor påträffats i gles skog, troligen fågelspridda.