skogsbjörnbär
Rubus nessensis
Skogsbjörnbär är den enda av björnbärsarterna som påtagligt skiljer sig från de andra, då det gäller växtplats. Den är inte lika ljusberoende och heller inte lika känslig för vinterklimatet som de flesta andra och växer därför längre in i landet. Man finner arten i skogar, dock helst i bryn, gläntor, ledningsgator samt utefter skogsvägar och stigar. Arten tycks ha blivit vanligare sedan förra inventeringen, kanske beror detta på den ökade beskogningen.
Se även stort skogsbjörnbär Rubus nessensis var. armatus
Första fynd
Anges från landskapet av Arrhenius (1840) med orden Bahusiæ infra montem Björnbörsberget ad Idefjord, vilket borde syfta på landskapets högsta berg Björnerödspiggen, som ligger nära Idefjorden i Skee socken. Samma år uppges arten från Strömstad Hällekind av P J Beurling (1854).
Utbredning
Mycket vanlig i de inre delarna, ganska vanlig vid havet men är sällsynt i skärgården. 559 fynd i 226 rutor (80 %). – Fries: Tämligen allmän. 356 fynd i 158 rutor (56 %).

