vingpimpinell
Poterium sanguisorba subsp. balearicum
Vingpimpinell har under inventeringen dykt upp som gräsfröinkomling på vägkanter, banvallar, grusplaner och schaktmassor. Antagligen har den ingått i fröblandningar för utsådd på vägkanter. Åtminstone på en lokal, en gammal pestkyrkogård i Askum, där den växer rikligt på skalgrus, förefaller den etablerad sedan minst 20 år, förmodligen betydligt längre.
Första fynd
Först publicerad av Sture Nilsson (1934) från Foss Smedberg, där han funnit arten rikligt intill banvall 1933. Tidigast belagd från Kungälv 1867, Carl Carlsson i S.
Utbredning
Sällsynt. 18 fynd i 15 rutor (5 %). – Inga äldre uppgifter utöver primärfyndet.