sibiriskt fetblad
Phedimus hybridus
Prydnadsväxt från västra Sibirien, odlad som stenpartiväxt, länge kvarstående eller förvildad på vägkanter, hällmarker och kyrkogårdsmurar.
Första fynd
Först publicerad från Bohuslän som stundom förvildad av Neuman & Alfvengren (1901). Uppgiften grundar sig på belägg från Skredsvik prästgården 1890 (Malmgren i GB) och Cederslund 1891 (Lundström i GB), där den planterats på 1870–80-talen och förvildats. Detta är första svenska litteraturuppgift (Hylander 1971).
Utbredning
Ganska sällsynt. 44 fynd i 37 rutor (13 %). – Äldre uppgifter: 5 fynd i 4 rutor.