vitmåra
Galium boreale
Vitmåra växer på torr till frisk gräsmark i vägslänter, torrbackar, betesmarker, hagmarker samt i bryn och uppslag av glesa lövskogar på igenväxande gammal ängs- eller betesmark. Arten har ökat, framför allt i inlandet, sedan föregående inventering, kanske beroende på att den är gynnad av måttlig ohävd.
Första fynd
Först uppgiven i förbigående från Skee av Pehr Kalm (1746), uppräknad bland örter som hästen inte åt.
Utbredning
Mycket vanlig med lägre frekvens i havsbandet, eftersom arten inte förekommer på mindre öar. 1228 fynd i 254 rutor (90 %). – Fries: Allmän. Känd från alla socknar. 467 fynd i 177 rutor (63 %).

