ålgräs
Zostera marina
Bandtång växer på sandiga och leriga bottnar där vattendjupet är en till några meter och kan där bilda täta och vidsträckta, i regel homogena bestånd. De långa bandlika bladen påminner om gräs och har givit namnen ålgräs åt arten och ålgräsängar åt bestånden. Dessa ängar, som är viktiga födoplatser för fiskyngel, är inte längre lika vanliga som förr, och där de finns är bandtången ofta bevuxen med småalger, som ger den ett luddigt och sjukligt utseende. Bandtång finns alltid rikligt i stranddriften.
Första fynd
Först uppgiven från Marstrand av Linné. Han noterar att arten kallas TÅNG av befolkningen och tillägger: ”Denne växt fants så allmän på sjöbotnen, där hafwet war grundt, som någonsin mossan på bärgen.” Till sin förtjusning upptäckte han blommor på växten och kunde därför "determinera Charactern på ett nytt genus, och altså upfylla den brist, jag måste kännas wid, då jag utgaf Floram Sveciam, där jag förmådde föra alla mig bekanta Swenska wäxter til sina genera, utom denna enda.” (Linnæus 1747).
Utbredning
Vanlig vid havet och fjordarna, dessutom ett par fynd i Nordre älv. 194 fynd i 109 rutor (39 %). – Fries: 245 fynd i 89 rutor (32 %).

