rosendunört
Epilobium hirsutum
Mer information om arten

Rosendunört odlades förr som prydnadsväxt men är sannolikt spontant invandrad på senare tid. Den växer på fuktig, näringsrik lerjord i diken, utefter fuktstråk och i igenväxande fuktiga gräsmarker, även lite torrare på schaktmassor, i industriområden, på grusplaner och soptippar. På senaste tiden har den kvävegynnade arten framgångsrikt börjat kolonisera fågelgödslade öar och holmar även långt ut i skärgården, där den växer utefter rännilar och i kanten av hällkar. Arten har ökat kraftigt sedan mitten av 1900-talet framför allt vid kusten och har nått de norra delarna av landskapet. Ökningen tycks fortsätta.

Första fynd

Först uppgiven från Bohuslän utan närmare lokaluppgift av Retzius (1806). Äldsta lokalangivelse finns på ett belägg från 1884, taget i Bro socken (Wallin i LD).

Utbredning

Om man undantar inlandet, där den knappast förekommer är arten vanlig i söder och mindre vanlig i norr. 279 fynd i 116 rutor (40 %). – Fries: 66 fynd i 34 rutor (12 %).

karta
histkarta