Strandvedeln har sedan upptäckten kunnat ses på några platser söder om Havstensund, där den växer i mer eller mindre öppen, skalpåverkad gräsmark. Svedbergs ursprungliga lokal är numera bebyggd och arten är borta därifrån. Den växer i stället på fyra platser i närheten. Bestånden, som är en spillra av den förekomst The Svedberg upptäckte, följs kontinuerligt upp av floraväktare och röjning görs regelbundet för att förhindra igenväxning. En ny lokal har upptäckts på en ö cirka 3,5 km SV om de tidigare kända lokalerna. Det är ovisst om denna förekomst är gammal eller om det rör sig om nyspridning.
I Sverige har arten förutom i Bohuslän förekommit på Öland, Gotland samt på en barlastlokal i Kalmar och en strandäng nära Malmö. Numera finns den kvar endast i Bohuslän och på Gotland. Om arten är ursprunglig eller inkommen med till exempel barlast på de bohuslänska lokalerna råder det olika uppfattningar om, men mycket talar för att den är naturlig. Både nu och vid upptäckten ingår arten som ett naturligt element i torrängsvegetationen och den återfinns inte i störd miljö (Björkbäck 2006). Yngve Nordhag (1991) påpekar också att alla lokalerna ligger mer än 100 m från strandlinjen och att vattnet utanför är för grunt för fartyg att kunna gå in i.