ormrot
Bistorta vivipara
Ormrot växer i friska till fuktiga, något näringsrika betesmarker, lövdungar, skogsbryn samt i dikesrenar och på småvägkanter. Arten är gynnad av slåtter och extensivt bete och är känslig för igenväxning och gödsling. Den försvinner därför i takt med upphörande hävd av ängs- och hagmarker. Den mycket kraftiga tillbakagången är särskilt tydlig vid kusten och i söder.
Första fynd
Först uppgiven från Skee Kebal av P J Beurling (1855).
Utbredning
Sällsynt vid havet och fjordarna samt i mellanbygden, mindre vanlig i de inre delarna. 77 fynd i 42 rutor (15 %). – Fries: Från och med Foss och Tanum mångenstädes, särskilt i inlandet. 207 fynd i 100 rutor (35 %).

