Majsmörblommorna utgör ett svåröverskådligt och endast delvis utforskat komplex av talrika apomiktiska ”småarter”. I Norden betraktades tidigare småarterna som underarter till fyra arter: R. auricomus majsmörblomma, R. fallax mellansmörblomma, R. cassubicus lundsmörblomma och R. monophyllus slidsmörblomma. Men eftersom småarternas släktskap mer liknar ett nätlikt gitter än en utveckling inom fyra huvudgrenar, kan denna indelning ej upprätthållas. I likhet med andra apomikter behandlas numera småarterna som arter (Ericsson 1992), medan de tidigare arterna på sin höjd kan användas som morfologiska grupper. Endast cassubicus-gruppen kan betraktas som en någorlunda naturlig och lätt igenkännbar enhet. I Uppland har hittills 80 småarter påvisats, vilket säkerligen är en grov underskattning av det verkliga antalet. Från det betydligt grundligare utforskade Södermanland har hela 249 småarter rapporterats.

Eftersom ingen i dag behärskar Upplands småarter har endast ett begränsat material kunnat bestämmas till småart under inventeringsperioden. Informationen har i stället samlats in på gruppnivå, d.v.s. som ”R. auricomus”, ”R. fallax” och ”R. cassubicus” (R. monophyllus-gruppen saknas i Uppland). I efterhand har det dock visat sig att det inte varit möjligt för inventerarna att skilja mellan de två förstnämnda grupperna. Orsaken är delvis bristande information i flororna, men också att gränsen mellan grupperna är artificiell, så för att placera observationerna rätt måste man ofta ner på småartsnivå. Storvuxna och rundbladiga arter som R. aurosulus, R. rotundellus och förmodligen även R. glechomoides och R. marklundii, vilka alla tillhör auricomus-gruppen, har ofta tagits för R. fallax, varför denna antecknats i alltför stor omfattning, t.ex. i östra Uppland där representanter för fallax-gruppen i realiteten saknas. Som en följd av detta redovisas endast cassubicus-gruppen som en separat enhet med egen

Landskapets kända småarter listas här utifrån beläggexemplar i herbarierna (LD, UME och UPS har genomgåtts i sin helhet) och från litteraturen, huvudsakligen Julin (1963, 1965 och 1980), och Julin & Nannfeldt (1966 och 1980). Artbestämningar och -kontroller har gjorts av Stefan Ericsson. För den som vill ha tillgång till beskrivningar av enskilda småarter finns ett appendix med fullständiga referenser i Flora Nordica 2 (Jonsell, ed. 2001).