tätört
Pinguicula vulgaris
Mindre allmän i Uppland som helhet, men vanlig i de nordligaste socknarna. 210 kartblad, 408 kvadranter.
Tätört växer fuktigt, både på torvmarker och på mineraljord. Den förekommer på kärrmarker intill små skogssjöar, på gungflyn och översilningsmarker med kalkrikt vatten. I de norra kalktrakterna är den allmän i rikkärr och på fuktängar. Många av förekomsterna finner man i botten av nygrävda diken, på skogsvägar och vändplaner med gles vegetation och i igenväxande sandtäkter och grustag.
Förändring - 27 %. – Tätörtens minskning beror framför allt på att många förekomster i centrala och södra Uppland försvunnit, då lämpliga växtplatser dränerats.
Tätört växer fuktigt, både på torvmarker och på mineraljord. Den förekommer på kärrmarker intill små skogssjöar, på gungflyn och översilningsmarker med kalkrikt vatten. I de norra kalktrakterna är den allmän i rikkärr och på fuktängar. Många av förekomsterna finner man i botten av nygrävda diken, på skogsvägar och vändplaner med gles vegetation och i igenväxande sandtäkter och grustag.
Förändring - 27 %. – Tätörtens minskning beror framför allt på att många förekomster i centrala och södra Uppland försvunnit, då lämpliga växtplatser dränerats.
Första fynd
Först publicerad av Celsius (1735); Linné (1753): Helga Trefaldighet, Norby kärr.
