Allmän i södra och mellersta Uppland och i Dalälvsområdet, men ovanligare eller saknas i den norra och västra delen. Stora, planterade eller möjligen förvildade ekar kan man dock finna norrut ända till någon mil från nordkusten. 617 kartblad, 1991 kvadranter.
Ek växer bäst på djupa mulljordar, men även på lerjordar, magra, sandiga substrat och morän. Stundom finner man den i bergsskrevor som krattvegetation. Ek är ljuskrävande och även stora, uppvuxna träd tar skada då skogen sluter sig omkring dem. Ek tål däremot att tidvis växa mycket blött, något som framgår tydligt av förekomsterna vid glupar och vid Dalälven. Små, starkt nerbetade plantor kan vara mycket gamla.
Förändring + 33 %. – Den registrerade ökningen beror till största delen på att Almquist (1929) bara karterat förmodade ursprungliga förekomster.