majviva
Primula farinosa
Tämligen allmän i kustområdet mellan Norrtälje och Älvkarleby, mindre allmän vid kusten söder om Norrtälje, därutöver endast spridda förekomster. 139 kartblad, 252 kvadranter.
Majviva är kalkgynnad och har sina ursprungliga ståndorter på kalkfuktängar, i rikkärr och på havsstrandängar.
Förändring - 53 %. – Majviva har minskat kraftigt på inlandslokaler, främst på kalkfuktängar, troligen mest på grund av utebliven hävd, en minskning som är märkbar även sedan inventeringens början. Även i rikkärr har många bestånd reducerats. Utanför det sammanhängande kalkmoränområdet finns den kvar endast i några få områden, där det kvartära lösmaterialet förmodligen fortsatt har en tillräckligt hög kalkhalt. På havsstrandängarna i norra och östra Uppland förekommer den dock ännu regelbundet och i kalkområdena där det översta jordlagret skrapats av, t.ex. för jordtäkt, kan majviva bilda stora, täta bestånd, något som även gäller nyanlagda diken, fuktiga skogsvägar och vändplaner.
Majviva är kalkgynnad och har sina ursprungliga ståndorter på kalkfuktängar, i rikkärr och på havsstrandängar.
Förändring - 53 %. – Majviva har minskat kraftigt på inlandslokaler, främst på kalkfuktängar, troligen mest på grund av utebliven hävd, en minskning som är märkbar även sedan inventeringens början. Även i rikkärr har många bestånd reducerats. Utanför det sammanhängande kalkmoränområdet finns den kvar endast i några få områden, där det kvartära lösmaterialet förmodligen fortsatt har en tillräckligt hög kalkhalt. På havsstrandängarna i norra och östra Uppland förekommer den dock ännu regelbundet och i kalkområdena där det översta jordlagret skrapats av, t.ex. för jordtäkt, kan majviva bilda stora, täta bestånd, något som även gäller nyanlagda diken, fuktiga skogsvägar och vändplaner.
Första fynd
Först noterad i Blomboken: ”In Uplandia et quidem pratis ad Seva bro etc.”; först publicerad av Celsius (1735); Linné (1753): Danmark, Kungsängen.
