en
Juniperus communis
Mer information om arten

En förekommer i många uppländska miljöer, men är alltför ljuskrävande för att kunna tåla slutna skogar. När man i sådana ser stora, glesa eller ibland helt döda enar, talar detta om ett tidigare öppnare skede med gles skog eller hagmark, som vuxit igen.

Första fynd

Först publicerad av Celsius (1735); Linné (1753): Helga Trefaldighet, Kronoparken.

Variation

I hagar och öppna betesmarker förekommer enar som stora, solitära träd, men i allmänhet är de buskformade, speciellt på torrbackar och i bergsskrevor. I utsatta lägen i skärgården är enarna lågvuxna och bildar utbredda mattor, vilket gör att de påminner om fjälltrakternas nedliggande fjäll-en subsp. nana. Skärgårdsenarna uppfattas dock numera som lokala ekotyper eller möjligen modifikationer av vanlig en.

Utbredning

Mycket allmän i Uppland. - 724 kartblad, 2624 kvadranter.

Almq. Allestädes till yttre skären.

karta