grått saltgräs
Puccinellia distans
Mer information om arten
Mindre allmän i Uppland, men under senaste årtiondet kraftigt ökande som vägkantsväxt, varför resultaten från inventeringens första år kan vara inaktuella. 296 kartblad, 512 kvadranter.
Grått saltgräs har till allra största delen rapporterats från vägrenar till större vägar i det öppna landskapet, där den på långa sträckor växer i en ganska smal zon närmast asfaltkanten. Sådana förekomster är kända även för andra arter, bl.a. havsstrandväxterna strandråg, rörsvingel och gulkämpar och tolkas som resultat av kväveutsläpp och vintersaltning, som ger en lämplig miljö. Tidigare var den vanligaste ståndorten kväverika miljöer kring gårdar och ännu anges gårdsplaner, gödselstackar m.m. som biotop. Den förekommer även på tippar.
Förändring + 23 %. – Ökningen betingas av den gynnsamma miljön som vägrenar vid saltade vägar utgör, men den skulle säkert vara ännu större, om inte förekomsterna i gårdsmiljöer minskat.

Första fynd

Först publicerad av Ehrhart (1791); Wahlenberg (1820): Danmark, Kungsängen.
karta