Buskviol har sydlig utbredning i Sverige med ett av de rikaste förekomstområdena i Uppland och svensk nordgräns i Älvkarleby. Den är allmän i den södra och östra delen av landskapet, f.ö. sällsynt och saknas i Heby kommun. På Åland är den bara känd i form av ett äldre fynd, som troligen härstammar från odling (Haeggström & Haeggström 2008). 373 kartblad, 948 kvadranter.
Buskviol är kalkgynnad. Den vanligaste växtplatsen är lövskogsbryn och lundar, hagar, naturbetesmarker och torrbackar, men den förekommer även i mera kulturpåverkade miljöer såsom gräsmark kring bebyggelse, på kyrkogårdar och vägslänter.
Förändring + 16 %. – Trots att buskviolen förekommer i igenväxningsmarker har den ökat något, vilket kan bero på att den tolererar en viss grad av igenväxning, eftersom bladen växer till efter blomningen, så att de kommer upp tillräckligt mycket i ljuset.