läkevänderot
Valeriana officinalis
Tämligen allmän i Uppland som helhet, men med markerat östlig utbredning. 438 kartblad, 1054 kvadranter.
I Almquist (1929) illustreras utbredningen av läkevänderot tillsammans med strandvänderot i karta 409.
Läkevänderot växer fuktigt på mer eller mindre skogklädd mark och ofta i högvuxen vegetation. Den förekommer i sumpskogar, strandlundar och strandsnår, på sjö- och åstränder, i igenväxande fuktängar, diken och på fuktiga vägkanter. På havsstränder växer läkevänderot i nära kontakt med strandvänderot, men föredrar strandsnåren och går inte ut i samma exponering mot havet som strandvänderot.
Jämförelser med Almquists kartor ger vid handen att läkevänderot liksom flädervänderot har ökat kraftigt (se kommentar under den senare arten).
I Almquist (1929) illustreras utbredningen av läkevänderot tillsammans med strandvänderot i karta 409.
Läkevänderot växer fuktigt på mer eller mindre skogklädd mark och ofta i högvuxen vegetation. Den förekommer i sumpskogar, strandlundar och strandsnår, på sjö- och åstränder, i igenväxande fuktängar, diken och på fuktiga vägkanter. På havsstränder växer läkevänderot i nära kontakt med strandvänderot, men föredrar strandsnåren och går inte ut i samma exponering mot havet som strandvänderot.
Jämförelser med Almquists kartor ger vid handen att läkevänderot liksom flädervänderot har ökat kraftigt (se kommentar under den senare arten).
Första fynd
Först publicerad av Celsius (1735); Linné (1753): Danmark, Kungsängen.
