Ursprunglig i sydöstra Europa och västra Asien, införd till Sverige som läkeväxt, antagligen redan under medeltiden och sedan länge förvildad. Tämligen sällsynt i Uppland, men vanligare kring Mälaren. 151 kartblad, 224 kvadranter.
Hundtunga växer på grusig och sandig mark i allehanda kulturmiljöer såsom ladugårdsplaner, beteshagar, vägkanter, banvallar, gamla grustag och skräpmarker. Den förekommer också på sjö- och havsstränder, främst där det varit kulturpåverkan, t.ex. i hamnar, vid båtlänningar och badplatser.
Förändring - 34 %. – Hundtungan har minskat, troligen på grund av igenväxning av näringsrika, tidigare genom störning öppna kulturmiljöer. Svensson & Wigren (1990) har visat att fröna har groningsvila, vilken bryts av en köldperiod eller en lång tids torr lagring i rumstemperatur. När groningsvilan brutits förlorar frukterna snabbt grobarheten, vilket gör att de inte kan ligga djupt nere i jorden och därigenom bygga upp en fröreserv. Fröna gror inte i tät grässvål och de bladrosetter, som bildas under första året hos denna tvååriga art, konkurreras ut om de växer i tät gräsmark.