
majsmörblommor (aggregat)
Ranunculus auricomus agg.
majsmörblommor (aggregat) är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.

majsmörblommor (aggregat) är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Inga alternativa namn hittades.




Inga nycklar finns för detta taxon.
Närkes flora
En mängd underarter urskiljdes förr men dessa har nu getts artrang under nya namn och behandlas så här.
Blekinges Flora
Gamla bofasta småarter.
Flora över Dal
Allmän
Floran i Skåne.
Status: gammal och bofast.
Förändring och hot: frekvensförändring mindre än 16 %; dock synbarligen med fler förekomster inom urbergsområdet men färre på jordbruksslätterna och längs kusterna än vid förra inventeringen.
Kommentar: apomiktiskt och mycket variabelt artkomplex som är i stort sett helt outrett i Skåne. En mycket grov form som möjligen kan räknas till gruppen mellansmörblommor ”R. fallax agg.” har noterats på åtskilliga lokaler i 4 rutor i Ringsjöns strandskogar i Bosjökloster, Stehag och Gudmuntorp (t.ex. 2D9a0541, TTy) och en annan oidentifierad småart som möjligen också kan räknas till denna grupp har noterats på flera lokaler i 2 rutor i Kvidinge (t.ex. 3C5f2134, PWa).
Gotlands flora
Ursprunglig.
Frisk till fuktig mullrik skogsmark, granskog eller lövskog. Allmän i betesmark och ängen, vägrenar och åkerrenar, även i snåriga partier av inte alltför hårt hävdade trädgårdar samt ödetomter. Majsmörblomma är vitt spridd i det gotländska landskapet, vilket framgår av den ganska höga andelen i provrutorna.
Ett stort antal ”småarter” har urskilts; redan Afzelius (1844) noterade former under varietetsnamn. De gotländska arterna har studerats framför allt av Rasch (1970). Under inventeringarna inom Projekt Gotlands flora har dock inga försök gjorts att särskilja de olika arterna. Ericsson (i Jonsell 2001) upptog följande arter för Gotland: R. acudentiflorus, R. afzelii, R. albertsonii, R. amplisinus, R. angustilobulus, R. brevidens, R. cancrifolius, R. defectiflorus, R. distendens, R. erectus, R. feripes, R. firmicaulis, R. fissifolius, R. flabelliformis, R. glomifolius, R. haglundii, R. inclinatus, R. julinii, R. lacer, R. magnifolius, R. magnimammus, R. marklundii, R. oblongus, R. obtusulus, R. orthocladus, R. paralbertsonii, R. pastorum, R. pilipes, R. pinguifolius, R. retusiformis, R. spissus, R. transversalis.
Upplands flora
Majsmörblommorna utgör ett svåröverskådligt och endast delvis utforskat komplex av talrika apomiktiska ”småarter”. I Norden betraktades tidigare småarterna som underarter till fyra arter: R. auricomus majsmörblomma, R. fallax mellansmörblomma, R. cassubicus lundsmörblomma och R. monophyllus slidsmörblomma. Men eftersom småarternas släktskap mer liknar ett nätlikt gitter än en utveckling inom fyra huvudgrenar, kan denna indelning ej upprätthållas. I likhet med andra apomikter behandlas numera småarterna som arter (Ericsson 1992), medan de tidigare arterna på sin höjd kan användas som morfologiska grupper. Endast cassubicus-gruppen kan betraktas som en någorlunda naturlig och lätt igenkännbar enhet. I Uppland har hittills 80 småarter påvisats, vilket säkerligen är en grov underskattning av det verkliga antalet. Från det betydligt grundligare utforskade Södermanland har hela 249 småarter rapporterats.
Eftersom ingen i dag behärskar Upplands småarter har endast ett begränsat material kunnat bestämmas till småart under inventeringsperioden. Informationen har i stället samlats in på gruppnivå, d.v.s. som ”R. auricomus”, ”R. fallax” och ”R. cassubicus” (R. monophyllus-gruppen saknas i Uppland). I efterhand har det dock visat sig att det inte varit möjligt för inventerarna att skilja mellan de två förstnämnda grupperna. Orsaken är delvis bristande information i flororna, men också att gränsen mellan grupperna är artificiell, så för att placera observationerna rätt måste man ofta ner på småartsnivå. Storvuxna och rundbladiga arter som R. aurosulus, R. rotundellus och förmodligen även R. glechomoides och R. marklundii, vilka alla tillhör auricomus-gruppen, har ofta tagits för R. fallax, varför denna antecknats i alltför stor omfattning, t.ex. i östra Uppland där representanter för fallax-gruppen i realiteten saknas. Som en följd av detta redovisas endast cassubicus-gruppen som en separat enhet med egen
Landskapets kända småarter listas här utifrån beläggexemplar i herbarierna (LD, UME och UPS har genomgåtts i sin helhet) och från litteraturen, huvudsakligen Julin (1963, 1965 och 1980), och Julin & Nannfeldt (1966 och 1980). Artbestämningar och -kontroller har gjorts av Stefan Ericsson. För den som vill ha tillgång till beskrivningar av enskilda småarter finns ett appendix med fullständiga referenser i Flora Nordica 2 (Jonsell, ed. 2001).