blomsterlupin
Lupinus polyphyllus
Ursprunglig i Nordamerika; sedan gammalt odlad som prydnadsväxt, allmän som förvildad i Uppland. 535 kartblad, 1213 kvadranter.
Blomsterlupin växer på torr, sandig och grusig mark, framför allt på väg- och järnvägsslänter, där den kan bilda omfattande bestånd. Den har också påträffats i andra störda miljöer såsom skogsvägar och vändplaner i skogen, gamla grustag och på skräpmarker.
Blomsterlupin har ökat kraftigt under de senaste decennierna. Almquist (1965) anger den som ”stundom smått förvildad”.
Blomsterlupin växer på torr, sandig och grusig mark, framför allt på väg- och järnvägsslänter, där den kan bilda omfattande bestånd. Den har också påträffats i andra störda miljöer såsom skogsvägar och vändplaner i skogen, gamla grustag och på skräpmarker.
Blomsterlupin har ökat kraftigt under de senaste decennierna. Almquist (1965) anger den som ”stundom smått förvildad”.
Första fynd
Först publicerad av Håkanson (1927): Lidingö, Kottla 1922 (G.A.H. Dahlstedt).
