mellanlusern
Medicago sativa subsp. x varia
Utbredningsbilden överensstämmer i huvudsak med den för gullusern, men flera förekomster är noterade utanför gulluserns utbredningsområde, speciellt i den nordöstra delen av landskapet, troligen beroende på att mellanlusern odlas som vallväxt genom det direkt inköpta frösortimentet. 146 kartblad, 214 kvadranter.
Almq. Ej sällsynt.
Mellanlusern finner man i samma miljöer som blålusern och ofta tillsammans med denna. Den kan bilda omfattande bestånd i vägkanter och på skräpmarker med alla blomfärger mellan klargult och blåviolett: smutsgult, ljusgult, brungrönt, ljusviolett och blått, något som talar för att det är fråga om hybridsvärmar.
Almq. Ej sällsynt.
Mellanlusern finner man i samma miljöer som blålusern och ofta tillsammans med denna. Den kan bilda omfattande bestånd i vägkanter och på skräpmarker med alla blomfärger mellan klargult och blåviolett: smutsgult, ljusgult, brungrönt, ljusviolett och blått, något som talar för att det är fråga om hybridsvärmar.
Första fynd
Först publicerad av Hartman (1843): Uppsala.
