Guckusko är kalkgynnad och växer i Uppland ofta i örtrika ängsgranskogar, gärna i anslutning till kärrkanter och med rörligt markvatten. Den gynnas av att skogen är något luckig men missgynnas av alltför kraftig solexponering. Ibland kan den förekomma i lundar, men detta är en ovanlig biotop för arten i landskapet. Sekundärlokaler på vägrenar påträffas dessutom. Norra Uppland hyser en stor andel av Europas guckuskobestånd utom Ryssland, endast Jämtland och centrala Dalarna har likvärdiga eller rikare bestånd. De största bestånden finns mellan norra delen av Häverö socken och Östhammar samt i Älvkarleby kommun. Utanför det sammanhängande området i norra Uppland har den bara påträffats på ett tiotal lokaler i landskapet. Vissa bestånd i norra Uppland kan vara mycket individrika och på den rikaste lokalen har 11 400 stjälkar räknats som mest 2005 (EZA). Den huvudsakliga spridningen lokalt sker vegetativt med hjälp av jordstammar så att varje grupp härstammar från en individ.
Förändring - 8 %. – I den statistiska analysen ses en viss minskning. Samtidigt är skogsområdena nu betydligt bättre inventerade, vilket kan tyda på en större tillbakagång av antalet lokaler. Även om guckusko fortfarande är spridd i norra Uppland så har arten alltså tidigare haft en än större utbredning. Tillbakagången beror i första hand på skogsbruksåtgärder men lokalt har bebyggelse, plockning och uppgrävning bidragit till tillbakagången.