Fjällhällebräken är en nordlig art, som främst växer i fjälltrakterna, men har förekomster på kalkberg längre söderut till Dalsland–Sörmland och på Öland. Fjällhällebräken är liksom murruta en av de små ormbunkarna som växer i springor och skrevor på kalkberg. Dess goda spridnings- och etableringsförmåga har lett till att den förekommer på några av de fåtaliga uppländska lokaler där urkalksten går i dagen.
Första fynd
Utbredning
I Uppland är den mycket sällsynt. - 6 kartblad, 10 kvadranter.
Almq. Sällsynt.
Lokaler
Fynd efter 1990:
Norrtälje Singö Lugnet (12J5d3002) kalkhäll 2003 CLÅ, 2006 EZA (UPS); Väddö 100 m SV om Skottviken (12J2d1041) liten kalkknalle BLJ; Bytö S om Skottviken alldeles S om Måsgrundet (12J2d1143) kalkstråk i hällar 2008 JEM;
Tierp Österlövsta vid Knappens (12I8d2829) kalkberg SVS, 2004 LEJ (UPS);
Värmdö Djurö Runmarö flerstädes, exempelvis Ängskobbarna (10J4d4729) 2000 ANH; 200 m NV om Kasviken (10J5d0337) kalkberg 1991 OST; 300 m SV om Lerkila (10J5e2701) skogsbryn och kalkhäll 1995 OST.
Tidigare fynd utom Runmarö och intilliggande öar:
Norrtälje Väddö Bytö på nordvänd kalkklippa 10 m ö.h. 1979 BEJ (UPS).