lentåtel
Holcus mollis
Tämligen sällsynt i Uppland som helhet, men ganska vanlig i Norrtälje-området och lokalt i de sydöstra delarna. På 1980-talet funnen på ett stort antal platser utefter kraftledningen mellan Älvkarleby och Dannemora enligt uppgift av Gunnar Eriksson. Under inventeringen har den där noterats endast på en lokal, men troligen finns den kvar på flera ställen. 121 kartblad, 196 kvadranter.
Almq. Sällsynt.
Lentåtel förekommer i likartad miljö som luddtåtel: på igenväxande gräsmarker, gamla åkrar och åkerkanter, skogsvägar och vägkanter. Den är en ganska sen inkomling, som har stabila förekomster, t.ex. i Uppsala Ultuna Gälbo 1915 (Almquist 1965), i nuvarande inventering rapporterad som Ultuna, skjutbanan. I Norrtäljeområdet växer den ofta kring igenlagda gamla vallar i skogsbygder och kring skogsbilvägar till och från dessa. Sannolikt är den spridd med gräsfrö och utsäde. Bestånden är ofta utbredda, men har mycket sparsam blomning, vilket gör att arten kan förbises.
Almq. Sällsynt.
Lentåtel förekommer i likartad miljö som luddtåtel: på igenväxande gräsmarker, gamla åkrar och åkerkanter, skogsvägar och vägkanter. Den är en ganska sen inkomling, som har stabila förekomster, t.ex. i Uppsala Ultuna Gälbo 1915 (Almquist 1965), i nuvarande inventering rapporterad som Ultuna, skjutbanan. I Norrtäljeområdet växer den ofta kring igenlagda gamla vallar i skogsbygder och kring skogsbilvägar till och från dessa. Sannolikt är den spridd med gräsfrö och utsäde. Bestånden är ofta utbredda, men har mycket sparsam blomning, vilket gör att arten kan förbises.
Första fynd
Först funnen i Boo Gustavsvik 1864 (Almquist 1929); först publicerad av Andersson, G. m.fl. 1914: Roslags-Kulla, Gregersboda.
