Den svenska utbredningen är huvudsakligen nordlig, men arten når i söder till Bohuslän, Västergötland och Östergötland.
Flertalet uppländska lokaler är kalkkärr med lågvuxen vegetation, där dvärglummer växer tillsammans med andra mer eller mindre exklusiva rikkärrsväxter som axag, storsileshår, snip, ävjestarr och gulyxne. Den förekommer även i översilningskärr, på fuktig ängsmark och i diken på kalkrik mark. Ett fynd i Uppsala Järlåsa västra stranden av Siggeforasjön 1976 MAT (UPS) utgör ett undantag från kalkberoendet (förekomsten ej återfunnen under inventeringen). Förhållandena här överensstämmer bättre med förekomsterna i inre Norrland och i fjälltrakterna, där dvärglummer växer på allehanda typer av myrar (Albertson 1942).

Förändring -47 %. – Dvärglummer är en av de småvuxna kalkkärrsarterna som missgynnas av utvecklingen mot tätare vegetation i samband med ökad kvävetillgång och minskad hävd i form av bete och slåtter.