Havssälting växer på strandängar, sten- och grusstränder och i klippskrevor nära vattnet.
Arten är en av de havsstrandsrelikter som förekommer i inlandet, framför allt kring Mälaren. Andra havsstrandarter av samma typ är smultronklöver, strandkrypa och salttåg. Alla dessa är i avtagande, några av dem helt försvunna på sådana lokaler.
Första fynd
Utbredning
Allmän vid kusten och i skärgården samt med två förekomster vid Mälaren och har även påträffats vid Dalälven en bit från mynningen. - 220 kartblad, 547 kvadranter.
Almq. På havsstränder allestädes (innerst vid vikarna mindre vanlig; kring Stockholm väl numera sällsynt). Inuti landet sällsynt.
Lokaler
Fynd efter 1990, förekomster vid Mälaren:
Ekerö Munsö 300 m VNV om gården Sandvik (10H8j1039) betad strandäng 1990 SNO; Enköping Hacksta Grystaviken (11H0i1013) ängsmark längs vikens norra sida, betad och numera tuvbehandlad med vassbård och vattenfyllda diken 1993 GUE; Veckholm Grystavikens södra strandparti (11H0i0604) vassbård och ängsbete 1993 GUE.
Tidigare inlandsfynd:
Enköping Torstuna Marstallarna (Almquist 1929); Uppsala Danmark Kungsängen, åtminstone till 1840-talet (Almquist 1965); Älvkarleby Älvkarleby på Dalälvsstränderna ett par km från utloppet (Siggeboda, Rotskär) (Almquist 1929). Dessutom talrika fynd vid Mälaren, framför allt i den södra delen, men även i de norra vikarna, t.ex. Enköping Giresta Bjelkesta och Knivsta Alsike Krusenberg, se Almquist (1929, 1965) och Almquist & Asplund (1937).
