En i hela Europa allmänt odlad foderväxt, som härstammar från Central- och Sydvästasien. I Sverige har den odlats som vallväxt sedan mitten av 1900-talet. I Uppland mindre allmän som förvildad. 295 kartblad, 523 kvadranter.
Blålusern sprider sig lätt från vallar till åkerrenar, vägkanter och dikeskanter, men kan också förekomma i naturbetesmarker, torrbackar, gårdsmiljöer och på skräpmark.
Alla tre underarterna av Medicago sativa är mycket torktåliga. Speciellt blå- och mellanlusern växer ofta in i kanten av torrbackar och åskullar och utgör allvarliga konkurrenter till den ursprungliga torrbacksfloran, som på en del platser successivt trängs undan. Lusern-arternas förmåga att binda kväve banar också vägen för andra kvävegynnade växter.