stor låsbräken
Botrychium virginianum
Mer information om arten

Den svenska utbredningen sträcker sig från Dalsland till Norrbotten med de flesta förekomsterna inom området södra Gästrikland–norra Uppland. Fridlyst.

Stor låsbräken växer i örtrika skogar på frisk mark, gärna med genomsilande, kalkrikt grundvatten. Framför allt förekommer den i unga och nyplanterade skogar på hyggen, gärna tillsammans med piprör och örnbräken. Den gynnas av viss störning, varför den kan etablera sig på väg- och dikeskanter. Då skogen växer till och sluter sig minskar antalet plantor och växten försvinner så småningom.

Förändring 0 %.

Första fynd

Först publicerad av Samuelsson (1919): Tolfta, Gullrudden 1884 (O. Vesterlund).

Utbredning

11 kartblad, 13 kvadranter.

Lokaler

Fynd efter 1990:
Tierp Hållnäs 500 m V om Fräkensjön (13I3c3935) 1991 BLJ, ej återfunnen 1999 och därefter; östra sidan av Storfjärden (13I4d0413) vid skogsstig i ungskog 1991 BLJ, först funnen av B. Sjölin, ej återfunnen 2000 och därefter; 200 m S om Nusand (13I4d2034) vägkant 1991 BLJ, årlig förekomst, men med mycket få ex till 2008; Tierp vid Lissmossen 3–4 km V om Munga (12H7g4149) 1999 GIA; Västland 900 m SV om Vallatorp (13H1i1421) 2001 SVS; 1600 m SSO om Vallatorp (13H1i0633) 2001 SVS; 2700 m SV om Dängnäs (13H1j1700) ungskog 2001 KHE; SO om Sätra (13H1j3104) kraftledningsgata 2001 KHE; 800 m NO om Nydal (13H2i2529) f.d. kraftledningsgata 2001 SVS; 1000 m NO om Trusksjön (13H1i0948) granplanterat, äldre hygge 2007 KFR; 2 km NO om Alhavet (13H1i1121) fuktsänka i granskogsglänta 2000 JED; 875 m S om Sättramossen (13H1i1646) granplanterat äldre hygge 2000 KFR;
Älvkarleby Älvkarleby 1450 m O om länsgränsen 1500 m NO om Glamsen (13H2g4948) ungskog 2000 BHE, kvar 2007 KFR; 1200 m VNV om Skogen (13H2h4402) kärr och skogskant mot kärr 2003 BHE, ej återfunnen 2007 KFR; 1700 m VNV om Hagadal (13H3h1215) fuktig skog 2003 SVS; 2600 m ONO om Brännmossen (13H3i3348) ungskog SVS; 500 m SV om Galleråsjön (13H4i1822) 2003 BHE.

Tidigare fynd publicerade av Nilsson & Gustafsson (1979) och Ståhl (1990).

karta