Tämligen sällsynt i Uppland. 99 kartblad, 122 kvadranter.
Den typiska miljön för gulsippa är ädellövskog och lundar, gärna på kalkhaltig mark. Sådan är miljön för flera av förekomsterna i Mälardalen, i Roslagen öster och nordost om sjön Erken (Roslags-Bro, Söderby-Karl) samt vid Dalälven, där bestånden bedöms vara ursprungliga. De senare har studerats av Blomqvist (1948) vid Söderfors och Untra. Han uppger att de utgör Sveriges nordligaste i miljöer av syd- och mellansvensk karaktär. Åtminstone norrut till uppsalatrakten är gulsippan väl härdig, håller sig kvar mycket länge och sprider sig effektivt med jordstammar.
Förändring + 100 %. – För flertalet av de rapporterade förekomsterna anges ståndorten vara parker, tomter, kyrkogårdar och gräsmattor, något som talar för att de härstammar från inplanterat material. Den kraftiga ökningen som registrerats vid kartjämförelserna kan åtminstone delvis bero på att den nuvarande inventeringen mera generöst accepterat förvildade förekomster.