vit skogslilja
Cephalanthera longifolia
Mer information om arten

Sällsynt i Uppland som helhet med svensk nordgräns i landskapet. Utbredningen är koncentrerad till kusten och de inre delarna av skärgården, norrut till nordligaste Gräsö. De flesta lokalerna finns i området Runmarö–Möja samt efter kuststräckan Herräng–norra Gräsö. Vissa förekomster består av rätt få individer, men i kärnområdena finns många rika lokaler. Förekommer även på Åland. 
Vit skogslilja växer oftast i lundar, blandskog eller ibland i tätare lövsnår, ofta i svackor och på något fuktig mark, men även på hällrika sydsluttningar, alltid på kalkrikt underlag. Den har även uppgivits från en åkerkant.
Förändring - 8 %. – I Uppland som helhet har den vita skogsliljan minskat. Ökad igenväxning och exploatering av kustområden med bebyggelse kan vara några orsaker. Minskningen hänför sig dock troligen till de senaste årtiondena. Noterbart är att den på 1870-talet bara var känd från Vettersö i Ljusterö samt några få lokaler på Gräsö och i Östhammars skärgård, medan den saknades helt i det södra skärgårdsområdet (Thedenius 1871). Jämfört med utbredningskartan hos Almquist (1929) har en påtaglig ökning skett i den nordligaste delen av utbredningsområdet sedan 1920-talet, medan den redan då var rätt frekvent i södra Upplands skärgård.

Första fynd

Först rapporterad av Thedenius (1871): Ljusterö, Vettersö, Gräsön och andra öar i Östhammars skärgård.

Utbredning

54 kartblad, 73 kvadranter.

Lokaler

Anmärkningsvärda fynd efter 1990. – Östhammar Gräsö 1200 m N om Askskär, 250 m SV om telemasten, O om vägen (13I2i1523) 20 ex 1996 LGB, landets nordligaste lokal; Harg 400 m S om Enboda, på Gisslarens O-sida (12I4i0425) hällmark i gles skog 1992 RBR, numera utgången EZA, isolerad inlandsförekomst.
karta