strandråg
Leymus arenarius
Allmän utefter kusten, sällsynt i inlandet. 207 kartblad, 436 kvadranter.
Strandråg växer vid havet på sand-, grus- och klapperstränder och i klippskrevor nära vattnet. Den uppträder dessutom på vägkanter, framför allt vid de stora vägarna, troligen spridd med grus och antagligen gynnad av kväveutsläppen och vintersaltningen. Dessutom har den rapporterats från järnvägsområden.
Förändring + 6 %. – Liksom strandråg har några andra havsstrandväxter såsom gulkämpar och rörsvingel rapporterats från kanten av större, asfalterade vägar. I denna miljö, liksom på olika typer av skräpmarker, har den förekommit sällsynt under ganska lång tid.
Strandråg växer vid havet på sand-, grus- och klapperstränder och i klippskrevor nära vattnet. Den uppträder dessutom på vägkanter, framför allt vid de stora vägarna, troligen spridd med grus och antagligen gynnad av kväveutsläppen och vintersaltningen. Dessutom har den rapporterats från järnvägsområden.
Förändring + 6 %. – Liksom strandråg har några andra havsstrandväxter såsom gulkämpar och rörsvingel rapporterats från kanten av större, asfalterade vägar. I denna miljö, liksom på olika typer av skräpmarker, har den förekommit sällsynt under ganska lång tid.
Första fynd
Först publicerad av Celsius (1735), enl Gertz (1925): ”På Gräsöön, wid hafwet” (S); Löfling (1758): Uppsala Slottsbacken (inplanterad av Linné 1750).
Lokaler
Tidigare inlandsförekomster. – Uppsala Domkyrko Slottsbacken 1841–1872 talrika insamlare (UPS); Kyrkogårdsgatan mellan Observatoriet och Luthagsesplanaden 1971 J.A. Nannfeldt (UPS).
