bredgentiana
Gentianella campestris
121 kartblad, 152 kvadranter.
Almq. Tämligen allmän i de norra kustsocknarna m.fl. trakter (Heby norr om stambanan); eljest ojämnt spridd, till barrskogsgränsen.
Fältgentiana har blivit en symbol för den försvinnande floran i naturbetesmarker och slåtterängar. I inventeringsrapporterna anges denna miljö för flertalet förekomster, även om den liksom ängsgentiana kan växa på vägkanter, skogsbilvägar och i kraftledningsgator. Fältgentiana förefaller dock vara betydligt mera bunden till den ursprungliga miljön än ängsgentiana.
Lennartsson & Svensson (1996) uppger att 88–92 % av de uppländska förekomsterna försvunnit under de 50 åren från 1945 till 1994. Sedan dess har minskningen av många av de tidigare kända bestånden fortsatt. Försök på Hållnäs Bondskäret visar dock att en lämplig hävd har en mycket positiv effekt på bestånden. Kartan visar tyvärr en falsk bild av utbredningen, eftersom många förekomster försvunnit sedan 1990-talet, både i Norrtäljeområdet och i Hållnäs.
Almq. Tämligen allmän i de norra kustsocknarna m.fl. trakter (Heby norr om stambanan); eljest ojämnt spridd, till barrskogsgränsen.
Fältgentiana har blivit en symbol för den försvinnande floran i naturbetesmarker och slåtterängar. I inventeringsrapporterna anges denna miljö för flertalet förekomster, även om den liksom ängsgentiana kan växa på vägkanter, skogsbilvägar och i kraftledningsgator. Fältgentiana förefaller dock vara betydligt mera bunden till den ursprungliga miljön än ängsgentiana.
Lennartsson & Svensson (1996) uppger att 88–92 % av de uppländska förekomsterna försvunnit under de 50 åren från 1945 till 1994. Sedan dess har minskningen av många av de tidigare kända bestånden fortsatt. Försök på Hållnäs Bondskäret visar dock att en lämplig hävd har en mycket positiv effekt på bestånden. Kartan visar tyvärr en falsk bild av utbredningen, eftersom många förekomster försvunnit sedan 1990-talet, både i Norrtäljeområdet och i Hållnäs.
Första fynd
Först noterad som teckning i Robergs manuskript (1712), enl. Dintler (1951, s. 196); först publicerad av Celsius (1735); Linné (1756): Bondkyrka, Flogsta och Håga ängar.
