Sällsynt i Uppland. Fridlyst, rödlistad. 33 kartblad, 39 kvadranter.
Almq. Sällsynt, mest vid herrgårdar.
Knölvial förekommer i närheten av parker och trädgårdar samt i gräsmark vid vägkanter, diken och åkerkanter.
Knölvial har tidigare odlats som köksväxt för sina ätliga rotknölar (ardackers, jordmöss) och även som foderväxt. Den har funnits i odling sedan 1600-talet och det är tydligt att den på flera lokaler har hållit sig kvar länge, säkerligen med gammalt odlingsursprung. Så är det t.ex. i Knivsta Alsike Kungshamn, där den är känd sedan 1889 (Almquist 1965) och till och med kan vara en relikt från karolinsk tid (Sernander 1948). I Ulvsunda uppges den från 1809 (se första fynd) åtminstone till 1926 (Sernander 1926). (Sernander talar om ymnig blomning, men att knölvialen hotas av plockning och tramp, något som polisen borde förhindra, vilket vore enkelt eftersom den är den enda sällsynta växt som bor omedelbart utanför fönstren till en polisstation.) Vid Funbo prästgård växte den redan 1850 (Floderus, S) inte långt från den nuvarande rika lokalen söder om Funbosjön. En förekomst vid Uppsala Uppsala-Näs Asplunda har funnits åtminstone sedan 1957.