blåeld
Echium vulgare
Tämligen allmän i Uppland, vanligare i den södra delen av landskapet. 321 kartblad, 596 kvadranter.
Blåeld växer i kulturmiljöer på sandig och grusig mark, t.ex. i grusgropar, på grusplaner, stationsområden, banvallar, vägkanter och skräpmarker.
Förändring + 84 %. – Blåeld har under de senaste decennierna ökat kraftigt och sprider sig till allehanda kulturmiljöer efter att tidigare ha haft ganska stationära förekomster. Den har uppenbarligen god förmåga att kolonisera kulturskapade sandmarker och gynnas troligen av det mildare vinterklimatet, som gör det lättare för bladrosetterna att övervintra.
Blåeld växer i kulturmiljöer på sandig och grusig mark, t.ex. i grusgropar, på grusplaner, stationsområden, banvallar, vägkanter och skräpmarker.
Förändring + 84 %. – Blåeld har under de senaste decennierna ökat kraftigt och sprider sig till allehanda kulturmiljöer efter att tidigare ha haft ganska stationära förekomster. Den har uppenbarligen god förmåga att kolonisera kulturskapade sandmarker och gynnas troligen av det mildare vinterklimatet, som gör det lättare för bladrosetterna att övervintra.
Första fynd
Först publicerad av Linné (1745): vid Stockholm och Rasbo (funnen av Celsius).
