Förekommer rikligt vid större sjöar och vattendrag (framför allt Dalälven, Tämnarån, Olands-ån, Skeboån, Fyrisån), men är mindre allmän i Uppland som helhet. 262 kartblad, 500 kvadranter.
Jättegröe bildar utbredda, täta bestånd på sjö- och åstränder, i dammar och diken. Den sprider sig med lösslitna skottsystem och kan snabbt kolonisera nya strandavsnitt.
Förändring + 53 %. – Jättegröe är ursprungligen inplanterad i Uppland för att provas som betes- och foderväxt vid Håbo, Nyborgs herrgård och Norrtälje, Frötuna under 1830–1840-talet och i Uppsala, Ultuna 1848 (Almquist 1929). Under 1900-talet har den spritt sig kraftigt och är nu på många näringsrika stränder den helt dominerande arten, som tränger undan övriga strandväxter. Den bidrar i hög grad till igenväxningen och uppgrundningen av stränderna. Före jättegröens spridning i Ekoln (norra Mälaren) fanns det ett klarvattenbälte innanför bladvassen, där det var möjligt att även sommartid ta sig fram med roddbåt. Denna zon är nu bevuxen med kompakta bestånd av jättegröe.