Mindre till tämligen allmän i Uppland. 323 kartblad, 555 kvadranter.
Penningblad har troligen ursprungligen odlats som prydnadsväxt, men är sedan lång tid tillbaka helt naturaliserad i näringsrika, betade fuktängar vid sjöar och åar (Linné 1755: Uppsala, Kungsängen). Den har senare spritt sig till alsumpskogar, gårdsmiljöer, trädgårdar och skräpmarker.
Förändring + 213 %. – Från att i början av 1900-talet ha haft förekomster huvudsakligen vid Mälaren, har penningblad under de senaste åren spritt sig till stora delar av landskapet och även ökat starkt i de områden där den tidigare förekommit. Almquist antar att spridningen skett från Uppsala söderut längs Fyrisån, till största delen efter 1850. Spridningen är huvudsakligen vegetativ och tycks följa några av de större vattendragen (Tämnarån, Olandsån, Skeboån).