Örnbräken växer på både torr, frisk och fuktig mark i olika typer av skogar. Den trivs även där det är mera ljusöppet såsom i hagar och skogsbryn, på hyggen, i kraftledningsgator och utefter vägar och dessutom i gamla igenväxande grustag och på skräpmarker.
Trots att örnbräken inte betas, hålls den nere i hårt betade betesmarker, antagligen på grund av att den är känslig för trampet. Tidig eller upprepad slåtter kan ibland krävas för att reducera bestånden.
Första fynd
Variation
Den i Uppland förekommande underarten är taigaörnbräken. Slokörnbräken förekommer i Skåne, Blekinge och Småland samt på Öland och Gotland. I Uppland har mycket storvuxna former av örnbräken observerats, t.ex. på 12H4a, 12I6d, 12I7i EZA (S), 12J0a, mer än 2 m höga och med upptill 25 något taktegelaktigt ordnade bladflikspar, som ofta är finflikiga ända ut till spetsarna. De saknar dock flera av de karaktärer som är typiska för slokörnbräken och får därför betraktas som mycket högväxt taigaörnbräken.
Utbredning
Mycket allmän i Uppland, men med få förekomster i skärgården. - 669 kartblad, 2403 kvadranter.
Almq. Allmän till barrskogsgränsen, här och där längre ut (men sällsynt på skären i norr).
