morot
Daucus carota
Vildmorot är bofast i södra Sverige norrut till Uppland och har mer eller mindre tillfälliga förekomster även i Norrland. Utbredningen i Uppland är ojämn: tämligen allmän kring Mälaren inom området Uppsala–Enköping–Stockholm och lokalt vid ostkusten, men för övrigt sällsynt. 237 kartblad, 439 kvadranter.
Vildmorot växer i torra kulturmarker: diken, vägkanter, åkerkanter, stationsområden, övergivna grustag och skräpmarker. Den förekommer allmänt tillsammans med palsternacka längs huvudvägarnas vägrenar på Mälaröarna. Stundom finner man den på torrbackar och i betesmarker, där marken är trampad och vegetationen störd.
Förändring + 24 %. – Vildmorot har ökat på grund av att det blivit fler lämpliga kulturskapade lokaler.
Vildmorot växer i torra kulturmarker: diken, vägkanter, åkerkanter, stationsområden, övergivna grustag och skräpmarker. Den förekommer allmänt tillsammans med palsternacka längs huvudvägarnas vägrenar på Mälaröarna. Stundom finner man den på torrbackar och i betesmarker, där marken är trampad och vegetationen störd.
Förändring + 24 %. – Vildmorot har ökat på grund av att det blivit fler lämpliga kulturskapade lokaler.
Första fynd
Först noterad av Linné (1731): Järfälla Kofsan (Fredbärj & Knöppel 1953); först publicerad av Linné (1745): Danmark, Funbo.
