stor tofsäxing
Koeleria grandis
I Norden känd endast från den uppländska lokalen. Närmaste förekomster i Estland. Fridlyst, rödlistad.
Almq. Ytterst sällsynt.
Almq. Ytterst sällsynt.
Första fynd
Först publicerad av Sterner (1922): Rådmansö, Kapellskär, funnen redan 1892, se nedan.
Lokaler
Ett fynd efter 1990. – Norrtälje Rådmansö Kapellskär vid Estoniamonumentet (11J5g1536) hällkant 1994–1998 kontrollerad årligen, endast en tuva med ett fåtal strån; 1999 3 tuvor med 2 strån; 2000 1 tuva med 2 strån; 2002 2 tuvor, med totalt 5 strån; 2003 5 tuvor, en med två strån; 2004 7 blommande strån, kvar 2009 med 2 blommande tuvor) JEM. Först noterad på lokalen 1921 (Almquist 1929) och insamlad vid åtskilliga tillfällen efter upptäckten (S, UPS). Det tidigaste belägget är dock från 1892 A. Berlin (S), till att börja med bestämd till madrör Calamagrostis neglecta och först av G. Samuelsson 1925 identifierat som stor tofsäxing. Enligt Almquist sannolikt inkommen under ryssarnas härjningståg på Roslagskusten 1719. Under 1920-talet växte arten rikligt i en enbusksnårig nordexponerad backäng (Almquist 1929). Genom expansion av den närliggande Kapellskärs hamn under 1970-talet förstördes en stor del av förekomsten. 1976 noterades endast två ex (JEM). För att bevara arten på längre sikt har utplanteringar av 100 ex gjorts 2008 av Norrtälje naturvårdsstiftelse med material härstammande från den ursprungliga förekomsten, i nära anslutning till denna.