I inlandet påträffas låsbräken huvudsakligen i torra naturbetesmarker och ängsrester, men även på vägkanter och längs stigar. Dessutom växer den gärna på örtrikare hällmarker och sandiga marker, t.ex. i sandtag. Arten är tydligt kalkgynnad och växer ofta i stora mängder på kalkhällar och i anslutning till kalkbrott. Närmare kusten och i skärgården förekommer den även i lundmiljöer samt i olika typer av strandnära snår, ibland tillsammans med rutlåsbräken. Det gemensamma för dessa miljöer är oftast den grunda, mullartade jordmånen, i regel i anslutning till uppstickande berghällar. Detta i kombination med den ofta kraftiga beskuggningen medför en minskad konkurrens i fältskiktet, vilket gynnar arten.

Förändring -25 %. – Säkerligen har arten minskat i kulturlandskapet p.g.a. igenväxningen av naturbetesmarker och slåtterängar.