Förekommer spontant i Europa, norra och västra Asien samt Nordamerika. I Sverige är humle troligen naturligt förekommande norrut till Dalarna och Ångermanland (Jonsell, ed. 2000), men flertalet förekomster härstammar från odling. Den har sedan medeltiden odlats som kryddväxt, medicinalväxt och numera framförallt som prydnadsväxt och sprids med trädgårdsavfall till tippar och skräpmarker eller återfinns som kvarstående på ödetomter. 340 kartblad, 529 kvadranter.
Almq. Som odlad och mer eller mindre förvildad tämligen allmän, främst norrut.
Humle förekommer i fuktig alskog vid sjöstränder och bäckar, i Uppland särskilt kring Mälaren. Grusiga och steniga stränder, strandsnår och alsumpskog tros vara den typiska miljön för inhemsk humle. Flera förekomster vid Mälaren är noterade i den miljön, bl.a. på Flässjan i Ekoln, där den var känd av Linné (1745) och fortfarande växer i stora bestånd, klättrande på träd och buskar. Från odling härstammar säkert förekomster i betesmarker, på åkerholmar, i diken, i gårdsmiljöer och gamla torpmiljöer samt på skräpmarker. Området kring Tierp har haft mycket omfattande humleodlingar, varför Tierp har humle i sitt kommunvapen.