ädelmynta
Mentha × gracilis
Kryddväxt och doftväxt av kulturursprung. Den mångformiga hybriden mellan åkermynta och grönmynta förekommer sällsynt naturaliserad i Sverige upp till Ångermanland. Sprids med trädgårdsutkast till tippar eller påträffas kvarstående efter odling. Rödlistad. 3 kartblad, 3 kvadranter.
Almq. Sällsynt (åtminstone numera).
Flertalet nutida fynd utgörs av en ny sort, som blivit populär i odling i senare tid.
Almq. Sällsynt (åtminstone numera).
Flertalet nutida fynd utgörs av en ny sort, som blivit populär i odling i senare tid.
Första fynd
Först publicerad av E. Fries (1843a): Uppsala, gamla botaniska trädgården.
Lokaler
Fynd efter 1990. – Nacka Boo Fjällbrudens väg 19 (10I5i3701) ödetomt, vägdike 1990, 1992 ASE (S); Upplands-Väsby Ed Edstippen (10I9c3849) krossat industriavfall 2005, 2006 1 rugge E. Ljungstrand m.fl.; Östhammar Film 400 m SO om Blåshålet (12I5d0321) f.d. soptipp 2003 EZA (UPS), 3 m2 2004 JEM, GEK (h). [En uppgift i Aronsson, red. (1995a) om fynd i Häverö har visat sig vara felaktigt, se under rundmynta.]
Tidigare fynd. – Ett 40-tal fynd, flertalet av dem i trädgårdsmiljö och de flesta från Stockholm och Uppsala. Några av dem är bestämda till sort: ’Arrhenii’ – finsk ädelmynta (2 fynd), ’Parviflora’ – småblommig ädelmynta (11 fynd), ’Verticillata’ – gleshårig ädelmynta (1 fynd).