Adam och Eva
Dactylorhiza sambucina
Mer information om arten

Adam och Eva växer i naturbetesmarker, företrädesvis på torrare backar och slänter. Den kan även förekomma på vägkanter, vid hällar, i örtrika klippängar samt skogsbryn. I skärgården finns den mest i hällkanter eller på ängsfragment mellan klippor. De rikaste förekomsterna finns i kustnära områden.
Förändring - 5 %. – I landskapet som helhet finns en tendens till minskning, dock inte i skärgården. I inlandet har den däremot gått kraftigt tillbaka. I naturbetesmarker håller arten sig kvar ett antal år efter upphörd betesdrift, men försvinner sedan snabbt. I Roslagen har den minskat eller försvunnit på flera lokaler under inventeringsperioden i samband med att nötkreatursbetet upphört på många håll, genom kvävegödsling av naturbetesmarker, alltför intensivt bete eller genom att de gamla hagarna exploaterats för bebyggelse. Lokalt i Uppland, liksom i Södermanland (Rydberg & Wanntorp 2001) har vildsvin gått hårt åt denna art, liksom flera andra orkidéarter, bl.a. johannesnycklar på dess uppländska lokal.

Första fynd

Först noterad som teckning i Robergs manuskript (1712), enl. Dintler (1951, s. 199); först publicerad av Celsius (1735), enl. Gertz (1925): wid Rålambshof uthom Kongsholmen i Stockholm”; Linné (1745, 1755): Stockholm, Marieberg, Mårten Triewalds malmgård på fuktig bergsavsats.

Variation

Adam och Eva förekommer i två färgformer, med röda eller ljusgula blommor. Dessa växer vanligen blandade. I Roslagen dominerar oftast den röda färgformen, men andelen tycks minska i Upplands inland. I individrika bestånd kan man ibland påträffa mellanformer med smutsskära blommor. Ett tidigare fynd finns av en mycket avvikande färgform med gula blommor, som har en stor röd fläck på läppen: Östhammar Börstil Raggarön 1 ex 1979–1980 (Nilsson, Ö. 1982). Samma färgform är även funnen på en lokal i Småland (Edqvist & Karlsson 2007).

Utbredning

Mindre allmän i Uppland som helhet, men fortfarande lokalt allmän i kusttrakterna norrut till nordligaste Gräsö och Örskär. Mycket sällsynt i inlandet. Svensk nordgräns i Uppland. Tidigare fanns arten i södra Gästrikland, men är nu utgången där (P. Ståhl muntl. medd.), förekommer även på Åland. 185 kartblad, 410 kvadranter.

Lokaler

Inlandsfynd (förutom Norrtälje kommun) efter 1990.
Ekerö Färingsö 250 m O om Lisselby (10I7b0813) kalkpåverkad västvänd lövängsbacke 2004 BOL;
Håbo Kalmar Fagerön (11H0i1643) högsta höjdpartiet med syd- och västbranter, hällmark med glesa tallar 1993 GUE;
Sigtuna Odensala 100 m V om Orresta (11I2c4627) torräng, 175 gula och 52 röda 1992, 42 gula och 12 röda 1996 ASV;
Uppsala Bladåker 600 m S om Rungarns säteri (12I0h3024, 3025) naturbetesmark 2001 REN; Dalby Hässleudd (11H5j1246) fårbetad naturtomt, hällmark 2000 MIW; Löjhällen (11H5j0942) hällmark 1995 MIW; Faringe 170 m NNV om Lundby (12I0g4024) välhävdad naturbetesmark 2004 N. Bengtsson, 2008 EZA; Knutby Gränsta (11I9h0516) 2004 MST;
Vallentuna Vada Skesta hage (11I1g1437) betesmark 1990 HEW; Vallentuna 300 m N om Olhamra, längs stigen till Korsbacken (11I0g4517) 1996 HEW;
Östhammar Alunda 900 m SO om Alunda kyrka (12I2f1616) 2000 UGU; Sund, NV-gården (12I2f1125) naturbetesmark 1999, 2003 EZA, 75 gula, 126 röda 2000 UGU; Börstil Askholmen (12I7g2034) torräng, ädellövlund 1999 LBR.

karta